Jan Guillou är en i min värld fallen hjälte. För ett antal år sedan var jag mäkta imponerad av Guillou, och i dag så tycker jag han är en sur och ganska patetisk figur. Han har satt sig själv på en piedestal, men han ser inte att den vinglar riskabelt mycket och att det handlar om millimeter innan han ramlar ner och förmodligen bryter alla sina ben så han aldrig mer kan kliva upp. Det är fel på alla journalister i hans värld, dom är okunniga och avundsjuka på hans storhet. Första gången jag på allvar började fundera på hur det stod till hos Guillou var ju under Gömda-debatten då han i stort sett idiotförklarade alla som ifrågasatte Marklunds lögner och dessutom uttalade sig en hel del om bloggvärlden och internet, trots att han enligt egen utsaga inte överhuvudtaget rör en dator.
Han menade att alla som ifrågasatte sanningshalten i Marklunds böcker (utgivna på Guillous och Marklunds företag) var lite småknäppa nätaktivister som aldrig läst en bok och därför inte begrep något om hur man skriver böcker. Han har allt sedan dess gång på gång visat sin uppblåsta pompösa sida där han höjer sig själv till skyarna och idiotförklarar alla andra som ifrågasätter hans förmåga att hålla sig till sanningen eller hans dolda agendor. Nu är det Expressens journalister som gjort en dramatisk felbedömning som skrev om hans hemliga möten med KGB. Eftersom det har varit ganska omdebatterat så förmodar jag att det inte var alldeles ointressant , men nej, Guillou har avgjort att det var inte alls tillräckligt intressant att skriva om , det var en icke-händelse och sedan spelar det ingen roll att folk och ministrar vill veta mer, har den store Guillou sagt att det är ointressant så måste alla andra vara dumma i huvudet. Punkt. För att överdramatisera det hela lite så sa han att Expressen ville döda eller utplåna honom också. Nu handlar journalisters granskande av den store Guillou om skumma krafter som vill kasta skuggor över IB-affären, men herregud Guillou, allt vanligt folk då som bara ifrågasätter ditt agerande och dina lögner, är IB-affären deras dolda agenda också?
Jag vet inte vad som hänt med gubben, han kanske alltid varit så här men jag har inte lagt märke till det bara, men det blir allt tydligare för varje gång han öppnar munnen att han har något slags storhetsvansinne. Jag tror att det kan vara så som jag skrev i ett annat inlägg, Guillou har varit stor, han har varit trovärdig, han har varit omtyckt, nu falnar färgen och den sanna Guillou kommer fram alltmer för varje lögn och varje påhopp på olika personer. Han inser att han är en föredetting som ingen snart lyssnar på och han försöker med näbbar och klor att klamra sig fast, men han ser inte att det enda hans frenetiska klamrande leder till är att det blir allt djupare revor i fasaden efter hans klor….
Mina tidigare inlägg om Guillou:
Är alla idioter?
Lipande stollar
Guillou fortsätter vara självgod
Unni Drougge tycker också till om Guillou här
10 kommentarer
Kommentarer RSS TrackBack Identifier URI
Kommentera
Jag anser att han alltid har varit sådan. Men det har aldrig varit PK att kritisera eller –ens ifrågasätta– honom.
Plastfarfar: Ja det kanske är så, men jag har liksom aldrig lagt märke till det förrän marklund-affären
Som plastfarafar säger, å har jag också alltid sett honom. Glömmer aldrig en intervju med honom när det inte var så pk med jakt. Han hade värsta besserwisser fasoner och uppförde sig som att han såg ner på allt och alla. Har alltid funnit honom dryg.
Som plastfafar så har jag knapt kunnat vädra min åsikt, men nu så låter det nässtan dumt att erkänna att man tyckt så, dådet är risk för att man själv låter som en besserwisser, ”jag var minsann först”. (Fast som jag minns det så för 20 år sedan så var det inte många som gillade honom, Tror att det var en hel del som vände kappan efter vinden)
Hmm: Ja jag kan inte längre komma ihåg varför jag tyckte han var så bra ens, men jag vet att jag tyckte han var skitcool i alla fall .)
Jo jag tyckte också om Guillou innan han pissade på alla läsare i Gömda skandalen. Nu så är han bara en ynklig fördetting!
Undrar just varför det fortfarande är så tyst om Gömda och Marklund, där har vi nått för Expressen att kräva i!
Äh, skärp er. Jan Guillou är en stor journalist med ojämförliga meriter.
Ang. Marklund-grejen, skärp er: det var en dokumentärroman som utgick från ena sidan i en infekterad konflikt gällande kvinnomisshandel. Rapporteringen har i samtliga medier sett ut som den ser ut i Gömda under tjugo år. Man anonymiserar och berättar berättelsen, med den självklara utgångspunkten att detta är EN persons historia, med dess fel och brister. Hela debatten utgår från att det finns en helt objektiv journalistik, vilket väl bara idioter tror numera.
Där har Guillou rätt: den som kasserar en dokumentärroman om kvinnomisshandel för att den utpekade kvinnomisshandlaren hävdar att det är tvärtom, den har läst jävligt få böcker.
/Jens.
Jens: Jag kan inte avgöra om du är ironisk eller verkligen menar det du skriver, för om du menar det då undrar man hur det står till.
Gömda skandalen handlade inte om att misshandlaren hävdade att det var tvärtom, den handlade om att barnets mamma bevisligen hittade på det mesta och dessutom var så labil att myndigheterna funderade på att ta barnen från henne!
Debatten handlade mest om att vissa personer (Marklund) kunde ljuga utan att gammelmedia gjorde något för att dom alla levde i symbios!
Försök inte Jens. Gömda blev en ”dokumentärroman” först efter tretton år. Före det var den i tretton år, enligt Marklund, en absolut sann historia styrkt av hundratals dokument (även dödsattester). Jojo! Liza M är rökt för gott och nu är det JG-s tur. Bara idioter försöker fortfarande desperat att tro på och försvara den typen av litterära bondfångare.
/Alexis
@Jens Nyman : Skärp dig! Guillou är en självgod idiot. Om han är en duktig journalist eller inte, hör inte till saken.
Jens: Du pratar om något du tydligen inte har full koll på. Det handlade inte opm att man visade EN sida utan om rena lögner där man tillskrev Mia´s ex-make en massa saker som inte ens var sanna, Marklund ljög friskt om de hundratals dokument och domar hon läst ang hans brottslighet, papper som inte finns och aldrig har funnits. Det är en sak att berätta den ena sidan, en annan att blåljuga. Guillou med fru hakade på och idiotförklarade alla som inte trodde på Marklund och Mias berättelse och det säger en hel del