Annika Östberg har landat i Sverige och nu fraktats till Hinseberg. Frågan är hur man kommer att göra nu, om man kommer vara väldigt försiktiga innan man släpper ut henne med tanke på skandalen som skulle bli om hon åter igen begår ett brott, eftersom man från bl.a regeringens håll satsat hårt för att få hem henne och hon har beskrivits som en stabil person utan några som helst problem, eller om man kommer släppa henne ganska omgående. Det beror väl lite på vad Usa haft för krav också kan jag tro. Sedan ska det bli intressant att se hur länge det dröjer innan medfångarna ser möjligheten att tjäna en hacka på att ringa media och berätta hur hon är, vad hon sagt och så vidare. Det kan förvisso hända att någon vårdare gör det också förstås.
Jag förmodar att hon har en del att lära sig nu, det har hänt en hel del ute i världen sedan hon låstes in, men hur som helst så lär Hinseberg vara en helt annan värld än den hon lämnat bakom sig. Jag hoppas bara att hon sedan när hon väl ska släppas ut, får det stöd och den hjälp hon behöver för att klara av livet i friheten. Jag vet folk som suttit i ett år och fått social fobi när dom släppts, dom klarar inte av att vara bland folk, dom blir passiva och har tappat förmågan att agera på egen hand eftersom dom är vana att det är en personal som talar om för dom vad dom ska göra och när. Dom är vana att anhålla om allt och inte ta egna initiativ. Det blir liksom inte som på film där den kriminelle släpps ut efter 20 år och bara kliver in i den verkliga världen och allt är bara lycka.
Det är minst sagt kluvna känslor vad gäller Annika Östberg, många menar att hon ska hållas inlåst för hon är en manipulativ ond människa, andra menar att hon har förändrats och att det var drogerna som ledde till brotten, och att hon idag är en annan person. Jag har inte en aning, jag har aldrig träffat henne eller pratat med henne, men om hon verkligen är den ödmjuka person som de som träffat henne påstår att hon är, om hon ångrar sina brott så djupt som det sägs, så tror jag också att hon oavsett hur länge hon är inlåst, ändå har ett livstidsstraff. Det finns tre typer av mördare, de som inte erkänner sitt brott, de som erkänner men kommer med ursäkter och rättfärdigar brottet, och de som erkänner och inser vad dom faktiskt gjort och känner ånger. De som erkänt och känner stor ånger får också leva med sina brott. Även om dom försöker att inte tänka på det dagligen, så kommer händelserna komma tillbaka i drömmarna, dom kommer drömma om brottet. Dom kommer se sig själv utföra brottet gång på gång. Du kan aldrig välja vad du ska drömma om, och på så sätt är det ett livstidsstraff, du är inte fri bara för att du inte är inlåst. Vad tjänar vi på att en rehabiliterad, frisk (om vi förutsätter att hon är det) människa sitter inlåst?
10 kommentarer
Kommentarer RSS TrackBack Identifier URI
Kommentera
Håller med dig i det du skriver!
Bättre att avvakta lite och se än att springa runt och skrika på blod eller skandal eller va fan man nu vill
I den ursprungliga domen betecknas Annnika Maria Deasy som manipulativ. Den kailforniska frigivningsnämnden anger som skäl för avslag att Deasy inte velat vidgå insikt och moraliskt ansvar för sina handlingar som ledde till morden på pensionären Torres och polismannen Helbush.
På individnivå är det bra att hon får transfer till Sverige där hon är född och har sin mor.
Men det är beklagligt att hennes fall har politiserats och att hon framställs som ett offer för strukturellt förtryck och för den amerikanska rättvisan.
Jonny Svensson: Jag tror ju att man måste ta både det moraliska och faktiska ansvaret för att kunna anses vara rehabiliterad, sen är det förstås svårt att säga vad som är vad vissa gånger.Jag kan hålla med om att den glorofiering av Annika som funnits i många medier inte är direkt smaklig. Man kan tycka att det är ok att hon kommer hit utan att behöva upphöja henne till hjälte, Hon begick brott i ett land som har srängare regler än oss, men det är ingen skillnad på henne mot för andra mördare.
Bra skrivet Catta. Jag tanker som sa om det har med glorifiering o s v, det ar ju inte hon som statt for den, det ar ju media och kanske ska man inte domma henne helt och hallet efter det? Oavsett vad som hander, sa kommer hennes liv inte att bli latt.
Whiteldy: Nej jag håller med dig där för det är ju alla andra som skrivit om henne, jag tror inte hon bett dom skriva på ett visst sätt. Sen vet jag inte om hon framställt sig själv på det viset, men media får ju ta ansvar för vad dom skriver i alla fall. Och jag tror inte heller det kommer bli lätt, många tror nog att det bara är att kliva utanför murarna sedan är livet en dans på rosor, men så funkar det ju inte direkt!
Nej, som fru till en f.d kriminell kan jag lugnt skriva under pa det. Omvarlden domer hart, och det blir man aldrig fri fran. Manga tror att om man gjort sin volta, kommer ut och skoter sig, sa ar allt frid och frojd igen. Sa ar det ju tyvarr inte, det hanger med resten av livet i alla fall. Medmansklighet ar valdigt selektiv ibland.
Nej det behövs betydligt kortare strafftid för att bli instutitionsskadad ( Kan inte stava nu!) än 28 år. Men sen tror jag att medmänskligheten kan bero på vad man har för livserfarenhet själv också. Jag är för det allra mesta för att alla ska kunna få en andra chans, man ska inte vara så snabb att döma osv, men när det kommer till vissa saker så är jag snabb att döma själv, tex när det handlar om barn eller våldtäkter osv, då har jag ingen medmänsklighet alls med gärningsmännen (eller kvinnorna). Däremot har jag jobbat med kriminella och missbrukare i en massa år och verkligen sett att det nödvändigtvis inte alls är dåliga människor i grund och botten, det är inte vara svart eller vitt liksom.
Ja, jag ar nog som du i det fallet, ibland ar det ingen pardon
Men som du sager, det finns oftast en historia bakom, och det gor det ju faktiskt i hennes fall.
Jo, frar man hemifrån som 13-åring så är det nog lätt att allt blir väldigt fel. Jag flyttade hemifrån som 15-årimg och det har förvisso gått bra, men det kan bro på rena turen också