Jag sov halvtaskigt i natt fast sambon var hemma. Men det var nog just för att han var hemma tror jag. Dels är jag van att sova själv nu, och dels har han gått ner så mycket i vikt under den här tiden (ca 40 kg), och eftersom det är så sällan vi träffas nu så hinner jag inte riktigt vänja mig, så det känns som att det är fel karl som ligger där. Förut innan han drog i väg så var han ju stor, minst sagt. När han vände sig på sin sida sängen så studsade jag omkring på min sida. Om jag la armen över honom så räckte den inte runt.
Tänk nu då när man slänger ut armen så där på natten och man når runt, och det är liksom platt istället för värsta bullen, då blir det ju helt fel för mig. Och jag som är så yr när jag är nyvaken jag blir ju nästan panikslagen och funderar vem fan jag har lagt mig med. Oftast kommer han hem på Fredagkväll och sticker på Söndagmorgon dom helger han väl kommer, så jag hinner ju inte vänja mig heller.Missförstå mig inte nu, jag tycker det är kanon att han gått ner, men när man inte varit med hela vägen och sett det succesivt så blir det en himla konstig känsla………
Läs även andra bloggares åsikter om Banta, Viktnedgång, Tjock, Smal, Sambo, Otrogen
Inga kommentarer än
Inga kommentarer ännu.
Kommentarer RSS TrackBack Identifier URI
Kommentera
