Dokumenten gällande Gömda-Mia gav ingenting

Jag har nu suttit och läst igenom alla dokument som Aftonbladet visar upp i ”Mia-Fallet”. Och jag hade varit den första att medge att jag haft fel i mina antaganden om dessa dokument visat något åt det hållet, men det har de ju inte. Det som visas upp är till exempel Psykologutlåtanden där det klart och tydligt står att Mia informerat psykologen om sina levnadsförhållanden, alltså inte att det är ett bevisat faktum, utan endast Mias ord av hennes subjektiva sanning. Bedömningen av Mias utsatthet görs alltså enbart på Mias egna berättelse.

De BUP-dokument som visas upp talar om samma sak, nämligen att Mia berättat sin sanning om varför hennes bägge barn har de problem de har, med kontaktstörningar, depressiva inslag, Saras agressivitet osv. Det finns fortfarande inga som helst belägg för att Osama skulle vara orsaken till dessa problem. Vad man konstaterar är att barnen har problem, att de är isolerade , mår dåligt och att det är av största vikt att isoleringen bryts. Jag får snarare uppfattningen att man lever i en mycket destruktiv miljö där bägge vuxna i familjen har svåra psykiska problem, detta bekräftas också genom de dokument som säger att man är orolig för utvidgat självmord i familjen. Det som då förvånar mig är hur sjutton man kan låta två  barn bo kvar i en familj där man befarar att de vuxna ska ta livet av både sig själva och barnen?

Det finns även dokument från omsorgsnämnden. Omsorgsnämnden har man kontakt med om man  har ett fysiskt eller psykisk funktionshinder, är äldre eller har en utvecklingsstörning.  Omsorgsnämnden skriver i dokumentet att ”så vitt vi förstår  så kan varken läkare ,polis  eller socialtjänst skydda familjen” . Ännu ett utlåtande som tydligt visar att man gått enbart på Mias ord. Annars skulle man skrivit att ” Vi har genom utredningar kunnat fastställa att skyddsmöjligheter ej finns”.  Vad gäller barnen så säger man i stort sett att de är pigga och kontaktsökande, lite efter i sin utveckling och att en flytt är den enda chansen att bryta isoleringen och möjliggöra ett normalt liv för dom.

Omsorgsnämnden har också kontaktat socialtjänsten där man säger att man inte dementerar risken, men att hotet upplevs starkast av familjen. Ett lagom diplomatiskt svar. Socialtjänsten har också i ett dokument skrivit att Osama har en ny familj och det finns ingenting som tyder på att han skulle vara farlig för Mia.Sedan finns ett intyg som handlar om kidnappningsrisker rent generellt, vilket faktiskt har noll värde i diskussionen eftersom det inte handlade om denna familj och riskerna för just dom. I så fall måste alla i Sverige som har barn med en muslim ha rätt att leva gömda pga kidnappningsrisken.

Min teori är följande och förstärks av dokumentet från omsorgsnämnden. Mia har vissa problem som inte härrör till vare sig Osama eller någon annan utan till hennes person och hennes funktionshinder. Hon är en dramaqueen utan dess like och det syntes tydligt i Chatten där en person frågar henne om hon gått i terapi för att få hjälp att bearbeta sina upplevelser, och Mia svarar: ” Jag har gått i terapi, men tyvärr har det inte hjälpt mig för de har gråtit mer än jag”. Så Mia har inte ens kunnat få hjälp av erfarna terapeuter för att de har blivit så knäckta av hennes historia att dem tappat all professionalitet och gråtit hysteriskt ? I nästa andetag säger hon att hon aldrig blivit trodd när hon gått till polisen heller, trots att hon till olika myndigheter sagt att polisen intygat att hon lever i sån fara att de inte kan skydda henne, för att kunna säga det så måste dom ju ha trott på henne ? Dagishändelsen säger hon att den är anmäld till polisen av personal, men tyvärr så är anmälan försvunnen, men den finns ändå?

Nej detta övertygar mig inte ett dugg. Min syn på det är att Mia har levt som romanfiguren Mia så länge så att hon blivit den. Alla dokument som visats upp här är byggda på Mias ord till olika myndighetsgrupper. Min känsla är att man tagit Mias subjektiva känsla på allvar, men nödvändigtvis inte konstaterat detta vara en sanning rent allmänt. Däremot så tycks man ha ansett att så länge Mias subjektiva sanning påverkar barnen så pass att de blir sjuka, så måste man göra något åt problemet. Det finns ju en anledning till att Mia går under omsorgen också. Och det finns en anledning att hon hade en hemmahosare 6 timmar per dag.

Jag saknar fortfarande dokumenten som visar på Osamas extrema våld, polisrapporter, anmälningar, domar. Jag saknar dokumenten som asylen är byggda på, jag saknar vittnesmål från dagispersonalen som berättar om Osamas vansinne, Läkarintygen på Saras skador efter Osamas våld mot henne, Hotbreven som Osama än idag skickar till hennes familj. De dokument som visats här är fortfarande bara Mias egna ord nedpräntade av människor som återberättar det hon sagt. Och jag tycker det är skamligt att Aftonbladet vinklar denna historia så enormt som dom gör. Det är absolut bra att Mia får komma till tals, men ska det handla om opartisk journalistik så har man misslyckats totalt genom att inte ställa relevanta frågor om de specifika händelser som hon anklagas för att ha ljugit om.

Läs även andra bloggares åsikter om Liza Marklund, Gämda-Mia, Mia-Sanningen om gömda, Mias dokument, Omsorgsnämnden, Partisk journalistik, Sanning, Osama Awad, Liza Marklund, Monica Antonsson

26 kommentarer

Kommentarer RSS TrackBack Identifier URI