Blaha blaha

I morgon ska vi in till stan, vi ska vara där klockan nio så jag måste väl åka vid åtta då med tanke på väglaget. Då är det först ett möte, sen är det ett annat halv 4 och hur segt kommer det inte att bli att behöva vara i stan hela jävla dagen då! Det är vid såna här tillfällen jag hatar att bo på landet, det är ju inte så man åker hem emellan direkt. Om jag hade tyckt det varit roligt att springa i affärer så hade det ju varit ett ypperligt tillfälle, men jag gör ju inte det. Ja det löser sig väl, man får åka och hälsa på någon och få sig lite kaffe kanske.

I dag har det varit full huggning hela dagen igen med 1000 telefonsamtal som måste ringas och jag känner mig fortfarande dassig, så där ont i kroppen och allmänt bedrövlig. Jag har faktiskt bara lust att dra täcket över huvudet och sova en vecka eller två känns det som. Har hamnat i en svacka nu och det är aldrig kul. Men när man är nere så finns bara en väg att gå, och det är upp så det är väl bara att vänta på att nån ställer fram en stege så man kan börja klättra då.

Det känns ungefär som det sitter en jätte elefant på bröstet och ont i hela kroppen, men det är säkert den där stressen som slagit till igen nu, men inte blev det bättre att jag läste om Mojjes hjärtattack, jag har ju en släng av hypokondri bland. Ja det blir väl nån ordning på mig nån dag här också får jag tro. Nä nu ska jag hoppa i kojs så jag får sova mina timmar i alla fall, sömn är viktigt har jag lärt mig! Godnatt

4 kommentarer

  1. Det är inte lätt när det är svårt.
    Själv har jag haft en jävla frossa två kvällar irad men hoppas jag ska slippa det natt, tror jag ska följa ditt exempel å skutta i lopplådan jag mé

  2. Du kommer igen Catta. men det är inget fel att ibland vara svag. Krya på dig, Kram Chris

  3. Lycka till på mötena! Du kommer snart känna dig bättre, svackor är för jävliga men var gång man tagit sig upp ur en så känner man sig bättre för att man klarat det! Om du vill ha lite stöd så bara mejla!

    Stora kramar från Betty

  4. Jocke: Ja det är väl du som smittat mig :)

    Chris: Jo man kommer alltid igen även om det inte alltid känns så .

    Betty: Tack Betty!


Kommentarer RSS TrackBack Identifier URI

Kommentera